Processed with VSCO with b5 preset

Presentation & Translation

Född på 90-talet, mamma till Luna och bor med min sambo i Wien, Österrike. Arbetar med visuell kommunikation, och spenderar min mammaledighet med att bygga min portfolio

Halvvägs..

Redan mer än halvvägs.. 

Igår gick jag in i vecka 21, och har därmed varit gravid i 20 veckor. Jag mår toppen, känner bebisen hela tiden men det börjar bli bökigt att sova. Speciellt eftersom att Dino puttar mig åt höger och vänster hela tiden eftersom han vill sova vid mitt ansikte. Och det är lite jobbigt att vända mig med magen redan..

Vi väntar en lillebror och jag är superglad och exalterad, men också lite ledsen för att jag aldrig mer kommer att ha en flickbebis. Haha, gravidhormoner i sitt esse.

Samma ångest jag upplevde över att Dino skulle bli ledsen, skadad eller dö när jag var gravid med Luna, har börjat krypa sig på nu igen. Jag vet att det är hormonerna och grejer, men det får mig verkligen att må fruktansvärt dåligt. Till exempel kan jag se en artikel på FB över ett litet barn som blivit kidnappat, och så sätter jag Luna i den situationen x100 och så går jag runt i flera dagar och mår dåligt över dom känslorna. Hur Luna skulle känna sig rädd och hungrig och bortgiven. Och hur jag skulle ha panik och inte vet vad jag skulle ta mig till. Och det är bara ett scenario, jag har 100 hemska tankar till att brottas med.

Det är tur att det snart är jul! Jul får mig alltid på strålande mys-humör och jag pysslar med något juligt varje dag. Idag har jag till exempel tänkt att baka knäck och marshmallows, vill nämligen kunna duka upp en liten godis buffé till min lillebror och mig när vi ska se Bingolottos uppesittarkväll på lördag. Måste bara komma ihåg att köpa knäckformar!

 

Read More

Julstämning

Vi har tjuvstartat julen…

Nu i början av november har jag känt mig så trött, opepp och tråkig så jag bestämde mig för att tjuvstarta julen.
Sagt och gjort, i helgen klädde jag granen, hängde upp pynt och bakade pepparkakshus. Och vips så blev jag på bättre humör. Speciellt när vi vaknade upp till snö i förrgår! Tyvärr smälte den bort under dagen men det var mysig så länge det varade haha.
Nu är bara frågan vilken julfilm vi ska se först?

Read More

Vecka 17

 

 Magen i vecka 17

Idag har jag varit gravid i 16 hela veckor. Tiden går snabbt, men ändå så sakta. Jag ser och känner magen på riktigt nu, men är fortfarande lite osäker på om jag har känt fosterrörelser (eller om det bara är tarmarna som rör sig). Nu mår jag äntligen bra igen, har inga “symtom” och det njuter jag av. Förra gången var jag himla orolig under den här spökperioden men nu ska jag bara passa på att njuta, ta hand om mig själv och mysa.

När jag jämför bilder och anteckningar från min förra graviditet så är min mage mycket större redan men den känns liksom längre ner. Min navel har också börjat ploppa ut lite när jag trycker på den, och det hände inte förrän i vecka 28(!) förra gången.

Nästa läkarbesök är den 6:e december, och den 13:e är det dags för “det stora ultraljudet” då vi ska kolla att alla organen är på plats och fungerar som de ska. Vid något utav dessa besök kommer vi också att få reda på könet, så spännande, trots att vi redan tror att vi vet då vi bad doktorn att gissa för ett par veckor sedan..

Read More

Och så börjar vi om från början igen!

Luna ska bli storasyster! 

Jag ska bli tvåbarnsmamma! Vi har alltid pratat om att vi vill ha två barn då det känns jämnt och perfekt och vi båda har vuxit upp med ett syskon, och nu händer det alltså. Kelsey var på mig ganska mycket redan från det att Luna var 7, 8 månader att vi borde sätta fart för vi ville ha barnen nära i ålder, men jag kände mig inte redo. Ett par månader senare så gav vi det ett försök och vips så var jag gravid igen. 

Det kändes både underbart och fantastiskt, men också lite tungt. Det är inte kul att vara gravid alltid. Halva mig älskar det och tycker det är superhäftigt och mysigt och spännande, men den andra halvan tycker det är jobbigt. Jag har varit så extremt trött, har ont i rygg och brösten hela tiden och mår lite psykiskt dåligt över att jag kommer behöva bli så där stor igen. Jag återhämtade mig fantastiskt snabbt och bra efter Luna, men jag har en känsla att det inte kommer vara lika lätt efter andra barnet. 

Jag har också en massa oro, allt gick så bra med första graviditeten, förlossningen, återhämtningen och nyfödd-tiden. Luna sov och sover fortfarande väldigt bra. Hon har aldrig varit speciellt skrikig eller svår. Det kan ju bara inte gå lika bra igen? När jag var gravid med Luna var jag inställd på det värsta; dödsångest under förlossningen och en kolikbebis. Den här gången är jag inställd på en till Luna och trots att jag är medveten om att alla barn är olika så känns det ändå som att allt kommer gå lika bra som första gången, jag kan liksom inte föreställa mig någonting annat. Men samtidigt måste jag vara beredd på att det inte kommer bli så. 

Bortsett från all oro och negativitet så längtar jag så mycket efter att få veta vem som rör sig där inne. Vi vet inte könet än så just nu är det extra spännande. När jag ser Luna leka med andra barn så känner jag att vi gör helt rätt i att ge henne ett syskon så snart. Jag längtar också efter bebismyset, amningen och allt som hör det första tiden till (nästan). I maj är bebisen beräknad, och trots att det är ett halvår kvar så känns det så mycket snabbare än sist. Imorgon går jag redan in i vecka 15, och i jul kommer jag vara mer än halvvägs. När jag fyller 27 kommer jag vara höggravid, och kort där efter är vi alltså tvåbarnsföräldrar.. 

 

Read More