Processed with VSCO with b5 preset

Presentation & Translation

Född på 90-talet, mamma till Luna och bor med min sambo i Wien, Österrike. Arbetar med visuell kommunikation, och spenderar min mammaledighet med att bygga min portfolio

Just nu – Vecka 29

Två bilder tagna precis just nu

Just nu sitter jag i sängen och kollar på Luna genom vår babycam, jag älskar stunderna när hon sover mitt på dagen för då får jag tid att ta hand om mig själv en stund. För en gång skull fick jag en 2 timmar lång tupplur idag, efter att ha följt mamma till flygbussen och när Kelsey kom hem från träningen, det behövdes verkligen. Det börjar bli tungt nu, trots att det är ca. 2,5 – 3 månader kvar (!).

Som jag skrev så har mamma varit här i en vecka fram till idag, det har varit väldigt hjälpsamt och kul för Luna att få komma sin mormor närmare. Det är verkligen den tråkiga sidan av att bo i ett annat land än all familj och alla vänner, man träffas så sällan och tiden är så viktig i början av småbarns liv. Dom blir ju liksom aldrig små igen.. Så tack för att du kom, och dubbeltack för all hjälp mamma! <3

Vecka 29 nu alltså, tredje trimestern och jag börjar känna mig väldigt gravid. Den här graviditeten har hittills varit väldigt lik min första, men undantaget är att alla “symptom” tycks komma lite tidigare och lite starkare. Jag har redan en massa sammandragningar, och det kan vara riktigt jobbigt i stunder. Jag lyssnar på kroppen, men samtidigt blir jag frustrerad för att jag VILL kunna röra på mig och VILL kunna gå mer, bära Luna mer och leka med henne. Den här bebisen sparkar också mycket hårdare, eller ligger i en konstigare position(?), ont gör det i alla fall när han bestämmer sig för att sträcka på sig där inne. det minns jag inte heller från min första graviditet!

Men både fysiskt och mentalt mår jag toppen, jag är taggad på att få min kropp tillbaka och att få hålla i vår lilla son. Så skönt den här gången också att jag inte oroar mig över att något är fel hela tiden. Och jag är inte orolig alls över förlossningen eller sjukhuset. Jag hoppas bara att allt går lika bra som första gången, och gör det inte det så tar jag det som det kommer helt enket. Jag orkar inte oroa mig över nåt. Det enda är att jag känner att jag inte har tid att längta och drömma mig bort lika mycket, men jag är övertygad om att jag kommer känna samma kärlek till den här bebisen som jag gjorde till Luna när hon föddes. Så konstigt att vi kommer att vara en familjemedlem till om typ 3 månader.

Kroppen den här gången, så här långt, är inte alls lika svullen. Jag känner mig stor, men väger ca. 2 kilo mindre än vad jag gjorde förra gången i den här veckan. Jag får kommentarer om att jag “bara är mage” den här gången, men jag känner och ser att även höfterna har gottat till sig haha. Min teori är att det är bra att gå upp stadigt i vikt, jag tror att man slipper stretch marks på så sätt. Det borde ju vara så? Går man inte upp lite underhudsfett sakta men säkert och det bara säger “pang” när bebisen växer till sig i vecka 25-40 så vore det väl inte så konstigt om huden inte hinner med? Men jag är ju ingen läkare haha..

 

Read More

Halvvägs..

Redan mer än halvvägs.. 

Igår gick jag in i vecka 21, och har därmed varit gravid i 20 veckor. Jag mår toppen, känner bebisen hela tiden men det börjar bli bökigt att sova. Speciellt eftersom att Dino puttar mig åt höger och vänster hela tiden eftersom han vill sova vid mitt ansikte. Och det är lite jobbigt att vända mig med magen redan..

Vi väntar en lillebror och jag är superglad och exalterad, men också lite ledsen för att jag aldrig mer kommer att ha en flickbebis. Haha, gravidhormoner i sitt esse.

Samma ångest jag upplevde över att Dino skulle bli ledsen, skadad eller dö när jag var gravid med Luna, har börjat krypa sig på nu igen. Jag vet att det är hormonerna och grejer, men det får mig verkligen att må fruktansvärt dåligt. Till exempel kan jag se en artikel på FB över ett litet barn som blivit kidnappat, och så sätter jag Luna i den situationen x100 och så går jag runt i flera dagar och mår dåligt över dom känslorna. Hur Luna skulle känna sig rädd och hungrig och bortgiven. Och hur jag skulle ha panik och inte vet vad jag skulle ta mig till. Och det är bara ett scenario, jag har 100 hemska tankar till att brottas med.

Det är tur att det snart är jul! Jul får mig alltid på strålande mys-humör och jag pysslar med något juligt varje dag. Idag har jag till exempel tänkt att baka knäck och marshmallows, vill nämligen kunna duka upp en liten godis buffé till min lillebror och mig när vi ska se Bingolottos uppesittarkväll på lördag. Måste bara komma ihåg att köpa knäckformar!

 

Read More

Julstämning

Vi har tjuvstartat julen…

Nu i början av november har jag känt mig så trött, opepp och tråkig så jag bestämde mig för att tjuvstarta julen.
Sagt och gjort, i helgen klädde jag granen, hängde upp pynt och bakade pepparkakshus. Och vips så blev jag på bättre humör. Speciellt när vi vaknade upp till snö i förrgår! Tyvärr smälte den bort under dagen men det var mysig så länge det varade haha.
Nu är bara frågan vilken julfilm vi ska se först?

Read More

Vecka 17

 

 Magen i vecka 17

Idag har jag varit gravid i 16 hela veckor. Tiden går snabbt, men ändå så sakta. Jag ser och känner magen på riktigt nu, men är fortfarande lite osäker på om jag har känt fosterrörelser (eller om det bara är tarmarna som rör sig). Nu mår jag äntligen bra igen, har inga “symtom” och det njuter jag av. Förra gången var jag himla orolig under den här spökperioden men nu ska jag bara passa på att njuta, ta hand om mig själv och mysa.

När jag jämför bilder och anteckningar från min förra graviditet så är min mage mycket större redan men den känns liksom längre ner. Min navel har också börjat ploppa ut lite när jag trycker på den, och det hände inte förrän i vecka 28(!) förra gången.

Nästa läkarbesök är den 6:e december, och den 13:e är det dags för “det stora ultraljudet” då vi ska kolla att alla organen är på plats och fungerar som de ska. Vid något utav dessa besök kommer vi också att få reda på könet, så spännande, trots att vi redan tror att vi vet då vi bad doktorn att gissa för ett par veckor sedan..

Read More