Vecka 22 och träning

Något som jag har haft lite dåligt samvete över sedan jag blev gravid är att jag knappt har rört på mig mer än några enstaka yoga tillfällen och korta promenader med Dino. Men nu är det slut på det! För en vecka sen kom vi fram till Kanada och K’s föräldrars hemstad där vi ska spendera lite mer än en månad. Det finns inte så mycket att göra här förutom att äta hot wings, köra bil till olika gigantiska butiker och gå på marknad varje lördagsmorgon. Men det finns ett jättestort gym 2 minuter (japp, med bil) från oss. Förra året dödade vi tiden på samma sätt genom att gymma varje dag och till min förvåning funkar det lika bra som gravid! Jag tränar absolut inte lika hårt, men jag cyklar eller går cirka 30-45 minuter i rask takt på löpbandet följt av lite lätta vikter och massa stretching. Det känns otroligt bra att motionera lite mer än det rekommenderade “30 minuter per dag” och jag hopppas att kunna fortsätta träna även när vi är tillbaka i Wien. Det får kroppen avgöra helt enkelt.

Vecka 22: I övrigt så mår jag bra, och det har inte hänt något mer de senaste två veckorna mer än att magen växer så det knakar. Nu syns det att jag är gravid och inte bara är uppblåst eller har en pasta-mage. Min mage startar liksom efter höften och är mer rund än det skulle vara om det var en ballongmage, och jag har redan börjat få lite kommentarer. Det är så kul! Och det bästa av allt: det sparkar! Vi kan till och med se sparkarna utifrån om jag sitter ner och andas lugn och det är en sån konstig känsla inifrån som gör mig så glad varje gång. Det går verkligen inte att beskriva och det känns helt annorlunda än hur jag hade föreställt mig att det skulle kännas. Oftast så känner jag sparkarna en halvtimme efter att jag har ätit, eller när jag sätter/lägger mig ner efter att ha varit igång ett tag. En annan stor grej är att vi har köpt barnvagn! Men mer om det och bilder när vi har packat upp den..

Sömn: Perfekt. Jag somnar lätt runt 22-23 och kan sova till 8-9 på morgonen. Jag vaknar ca 5 gånger per natt av att olika kroppsdelar har kramp eller domnat bort eller av drömmar, men jag somnar snabbt om igen så det är inget som jag stör mig på alls.

Humör: Jag är för det mesta glad, men kan lätt hamna i en ångest/oro-sprial över småsaker, ofta rörande Dino. Jag får en bild i huvudet av hur han dör eller skadar sig i olika scenarier (typ ramlar ner för trappar, springer bort och tappar bort sig i skogen, blir kvarglömd i Wien etc etc) och kan inte få bort den bilden. Mår också extremt dåligt av att lämna honom ensam hemma, till och med om någon fortfarande är i huset. Jag föreställer mig att han tror att vi inte vill vara med honom och att han tror att han gjort något dumt. Jag vet att det är otroligt löjligt, men kunde jag stoppa mina känslor så skulle jag det haha. Hoppas det går över innan bebis kommer…

Viktuppgång: 6,5 kg.

Leave a Comment