Vecka 31

Dags för en ny lite större gravid-uppdatering!


Vecka 22
: Nu börjar jag känna mig gravid på riktigt. All fysisk aktivitet är jobbigt, jag får lätt små sammandragningar av att gå och på kvällarna är det jobbigt att ens sitta still då magen är som störst och det är svårt att hitta en bra position. Magen har inte växt speciellt mycket den senaste månaden, det var ju en riktig spurt under månad 6, men mån 7 så har den inte blivit speciellt mycket större. Vi var hos läkaren två gånger i början av veckan för glukosbelastningstestet (3 blodprov under 2h=långtråkigt..) och vanligt UL, och allt var bra. Bebisen var ca. 37cm lång och vägde 1,4 kg så att magen stått lite stilla, enligt min egen känsla, beror nog på att bebisens hjärna utvecklades mycket under den tiden(?) och bebisen växte alltså inte speciellt mycket storleksmässigt. Ett nytt graviditetssymptom, om man vill kalla det så, som jag märkt av är att jag i vissa positioner blir lite yr och att hjärtat börjar bulta hårdare. Jag vet inte vad det beror på egentligen, men så fort jag ändrar ligg/sitt-ställning så går det över. Mina fötter har också växt, alla skor är lite för små vilket i sin tur leder till skavsår och blåsor. Dessutom har jag väldigt ont i folsulorna på morgonen när jag kliver upp, nästan så det är svårt att gå. Men det går också över efter några minuter.

Mentalt har jag börjat känna mig lugnare. Min jobbiga oro för Dino har börjat blekna och när vi lämnar honom så tänker jag bara att han får skälla om han vill, han har ju ett val att lägga sig och sova om han hellre vill det. Det finns verkligen inget alternativ ibland och vi lämnar honom ju aldrig länge eller utan mat och vatten. Jag är heller inte alls lika stressad längre av att göra i ordning eller köpa bebisgrejer. Jag har några små saker kvar på listan att handla, men inget som vi inte klarar oss utan de första dagarna om hon mot förmodan skulle komma supertidigt. Annars har vi ju två månader kvar. Min oro inför förlossningen försvann väldigt tidigt i graviditeten, och min plan är att ta allting som det kommer och lita på doktorn. Jag har dock några små funderingar kring födseln här i Österrike, och ska därför boka ett möte på sjukhuset, som jag är bokad att föda på, nästa vecka för ett litet besök. Jag har även några funderingar kring faderskapsbeviset, svenskt och kanadensiskt medborgarskap och namn/födelse-registrering som jag måste kolla upp de kommande veckorna. Men jag tar en sak i taget just nu och känner mig som sagt inte speciellt stressad.

Sömn: Fortfarande väldigt bra. Jag behöver ungefär gå upp en gång varannan natt för att kissa, och vaknar till då och då för att byta position men somnar alltid om direkt och känner mig utvilad när jag vaknar. Senaste tiden har jag gått och lagt mig runt 23-00 och vaknar runt 7.30.

Viktuppgång: ca 12kg. Det känns mycket, men jag är övertygad om att mycket är blod och vätska. Vikten stör mig inte så mycket längre, kroppen får gå upp så mycket den behöver för att bebisen ska må bra och det finns ju faktiskt inte så mycket mer jag kan göra än att fortsätta äta nyttigt och försöka undvika godis..