Första tre veckorna med Luna

Några bilder från våra första veckor tillsammans

För att fatta mig kort så har mitt nya liv som mamma gått över förväntan. Visst, jag kan inte sova lite mycket som innan och att äta frukost med två händer är sällsynt (hur kan bebisar alltid veta när man ska äta??) men det har gått så mycket bättre än jag trodde. Luna vaknar 1-3 gånger per natt, har sin grinigaste stund (då hon vill äta varje halvtimme och inte vill ligga ensam i sängen) mellan 8-10 på morgonen och en stund på kvällen och sover i stort sett resten av dagarna.

Min rädsla för att få “baby blues” eller postpartum-depression försvann helt efter första veckan då jag insåg att jag fortfarande är otroligt lycklig och att det inte kommer att ändras. Tre veckor senare känner jag samma sak, och trots att jag stundvis känner mig hjälplös när jag är ensam hemma och Luna inte slutar skrika, så känner jag mig ändå lugn och trygg som mamma. Det tog dock ett par veckor att komma dit, den första veckan vågade jag knappt lämna lägenheten på grund av bakterier och oplanerade hunger-skrik, haha. Men med hjälp av Kelseys föräldrar som var här lite över en vecka och hjälpte till och fick ut oss på aktiviteter (samt tanken att “barn skriker, alla förstår”) så har jag vågat mig ut själv med henne på både långpromenad, doktorbesök och en shoppingrunda. Det låter kanske inte mycket för världen, men den första veckan trodde jag aldrig att jag skulle kunna klara av det.

Något mer jag har lärt mig på tre veckor är att allt tar mycket längre tid med en bebis. Att vakna på morgonen, äta frukost och göra oss ordning tar minst två timmar innan vi kan gå ut på promenad med Dino. Och att städa lägenheten tar en hel dag med alla amningspauser, blöjbyten och lekstunder. Och tid att pyssla med saker för mig själv, typ fixa mina naglar/håret, baka eller andra små hobbys jag har är nästan obefintlig. När jag har tid över behövs det alltid fixas med tvätten, disken eller städning. Men jag gissar att det kommer att ändras när Luna får lite bättre rutiner!

Dino har också tagit emot Luna väldigt bra. Han håller sig mest borta från henne men han nosar och gosar in sig brevid henne när vi ligger i sängen allihopa. Vi var nog alla lite oroliga att han skulle bli svartsjuk men han har tagit det förvånandsvärt bra! Det är lite klurigt för mig bara att ta ut honom 3,4 gånger om dagen när Kelsey är borta men så här långt har det gått toppen. Att Dino har “tvingat” ut mig har nog hjälpt mig otroligt mycket att känna mig bekväm, annars hade jag nog inte lämnat huset alls dom dagarna.

 

Leave a Comment